Seglarsektionens tillkomst och historia

I samband med Oxnö Båtförenings 40 års jubileum har Seglarsektionen genom Jan Löwgren, f d ordförande, och Dick Malm, f d kassör, f d vice ordförande och f d tävlingsledare samt Hedersmedlem och Hedersledamot, låtit sammanställa Oxnö Båtförenings kappseglingshistoria.

OXNÖ BÅTFÖRENINGS KAPPSEGLINGSHISTORIA

OBF fyller i år 40 år (1969-2009). Det kan då vara på plats att skriva historien om föreningens kappseglingskommites uppkomst och dess utveckling under dessa år.

Det hela startade 1974 då ett gäng kläckte ideén om att börja kappsegla. Dessa gentlemän ej i bestämd ordning startade då en tävlingskommitté med senare tillägget även seglarsektion. Kjell Ekberg, Åke Myrén, Bengt Horn och Dick Malm var primus motorer och några till vars namn tyvärr har fallit i glömska.

Vi började så smått att kappsegla på onsdagskvällarna i ett race  runt utlagda fast förankrade båtbojar, försedda med ett elplaströr och på denna en väl synlig röd orange vimpel. Ibland  kom vi runt banan, några gånger var vinden god, men för det mesta var det bleke. I dessa race fiskade vi ibland strömming med gott resultat.  Några gånger provade vi att utsträcka banan runt Bergholmen. Detta höll vi på i två säsonger med, då vi 1976 bestämde att vi kör race på söndagarna i stället och då sträcker ut banan ut på Mysingen. Sagt och gjort. Detta blev stor succé och deltagarantalet steg till upp ibland 15 – 20 seglare av olika storlekar. Handicappregeln var Lys där det ibland provades att seglas med individuell start och slagsmål vid målgången, eller att släppa iväg fältet i en masse och sedan räkna om vartefter de passerade målllinjen för slutgiltig placering.

Nya båt- segeltävlingentusiaster tillstötte. Rolf Nordman, Tommy Strömbäck, Lars Åhlander, Jan Löwgren och Stig Andersson med många flera. Intresset var stort och vår klubbvimpel var väl representerad på de kappseglingar som fanns i regionen. Detta gjorde att seglingskommitteerna i de olika klubbarna i regionen gick samman och bildade något som fick namnet Södertörnsalliansen med Maurtitz Henriksson i Gålö båtklubb ,GBK, som initiativtagare. Detta för att få en kappseglingskalender där inte evenemangen skulle kollidera med varandra. En sak stadfästes då. Första lördagen i september månad skulle kappseglingen Gålökannan ske, med de olika klubbarna som värdar årsvis.  Startfälten var stora då. Upp till 80 båtar när det var som mest. Tyresö Båtklubb  TBK  registrerade in över 300 båtar i Ornö Runt på den tiden. I Kolnäsviken på Ornö kunde man gå torrskodd över till den andra sidan i viken på förtöjda båtar. Gålökannan upphörde sedemera och blev en intern historia i Gålö båtklubb. Det skapades en ny segling som fick namnet Oxnörundan/Södertörnpokalen. Startfälten var stora under 1975 – 1990. Tyvärr, är det så att den anda som rådde då har till stor del gått förlorad och intresset för kappsegling utöver några entusiaster har minskat kraftigt. Våra söndagsseglingar har reducerats till att samla upp till 10 båtar. Södertörnsalliansen har gått i stå, och de seglingar som finns i regionen samlar som mest  25 -30 båtar, utöver Ornö runt som fortfarande har lite större dignitet.

Vem minns inte Karlslundsköret, Mysingevalsen, Dalarövinden, Muskö runt och alla andra seglingar runt någonting vad dom nu alla hette.

Vi, i den dåvarande kappseglingskommitteén försökte även väcka intresse till våra ”grytgubbar” att börja tävla i bl.a. navigationstävlingar med sina motorbåtar. Åke Ekberg (Kjell Ekbergs pappa), Arhur Klavhed med några flera försökte, men men, intresset för detta var blygsamt så det gick i stå.

Vi, i OBF har vår stora officiella kappsegling Södertörnspokalen som brukar gå av stapeln i slutet av Augusti månad med efterföljande regatta – klubbfest med partytält, bar och levande musik och med stort  gemytlichkeit där då vår festkommitteé har huvudansvaret för festen.

I början utsåg vi våra klubbmästare vid vinterträffar bland annat i Farsta gård där skepparna med gastar och alla respektive hade med egen medhavd matsäck som avnjöts under stor samvaro.  Åke Myrén tog även initiativ till att alla som kunde,  träffades för att äta en lunch på någon restaurang, och ha en trevlig avkopplande stund med båtsnack och allt vad där tillhör.

På initiativ av Tommy Strömbäck och hans Siw, skapades en ärtsoppe-afton-tradition  i klubbhuset efter att den den sista seglingen  gjorts i september månad och resultaten räknats samman. Klubbmästaren för säsongen utsågs, och utöver att få pris i klubbstugan fick han se sig till sin stora glädje om man vunnit klubbmästerskapet två år i rad sig uppstraffad med en poäng  i lystabellen. Detta kompenseras i viss mån av att vinnaren får sin båt avporträtterad i en oljemålning på väggen i klubbstugan  med en liten metallbricka på ramen där det framgår vilka år man har knipit 1:a pris i klubbkappseglingarna. Dessa små alster är målade av Dick Malm, Mauritz (Moje) Malm, avliden, och Karl Ström.

Under åren har följande blivit Klubbmästare.

  1. Rolf Nordman i en röd Tetis. Åren 1979, 80, 81, 83, 90, 93, 97 samt 2001.
  2. Tommy Strömbäck i en vit Rival 22.  Åren 1985, 87, 92 samt 96.
  3. Team Nyppon i en vit Smaragd. Åren 2003, 05, 06 samt 08.
  4. Åke Myrén i en ljusblå Cutlass 27. Åren 1982, 84 samt 86.  Anm:  Båten  modifierad med förhöjd rigg och förlängd bom.
  5. Stig Andersson i en vit Facil 26. Året 1991
    Stig Andersson i en vit S 30. Året  2004
  6. Hans Eskilsson / Åke Myrén i en vit Fingal. Året  1988

Tävlingsledare – sammankallande har under åren varit: Dick Malm (Arabesque 24), Rolf Nordman (Tetis), Stig Andersson (Facil 26 samt S30). Nuvarande tävlingsledare 2009 är Johan Strömbäck i en ½ ton One Off bygge.

Utöver dessa klubbseglingar och tävlingar i klubbarnas regi i regionen deltog Stig Andersson och Moje Malm i SM för  Internationella IF-båten (Plastfolkan) 1989. Den gick av stapeln på Mysingen och hemmahamnen för detta var Utö. Seglingenarna som sådan gjordes på Olympiabana d v s start, kryss, slör, slör, kryss, läns och kryss till  målgång. Det blåste hårt alla dagarna och bortförklaringarna efter målgång var många och väldigt intressanta. En hade satt lapp på sin båt med följande text, Båten till salu. Finns i baren. En kom aldrig till 1:a start. Han knäckte masten i utloppet ifrån Kyrkviksgattet.  Det var tufft. Regeldomarna var stenhårda. Någon hade för lång spinnakerbom, 1cm. Det var till att kapa och popnita om eller utgå. Sporten ädla och stora känslor föder.

Utöver kappseglingar har det i tävlingskommitteén-Seglarsektionen under några år även anordnats midsommarfester. Några gånger seglades det över till Ornö där Stig Andersson bjöd in oss  till sin sommarstuga med egen medhavd skaffning och till stoj och skämt. Sen började vi fundera över att hålla midsommarfesterna på varvet, för att slippa gå opp på natten för att ”pyjamasförtöja”. Sagt och gjort. Detta rönte stor uppskattning med lövad pinne på plan, stor sillunch i vagnslidret. Dans kring pinnen. Lekar och tävlingar på plan, såsom luftgevärsskytte. boll i hink. skidtävling?? se anm. Jordfrästävling (golf) pilkastning och andra lustigheter. Senare på kvällen allmän grillning och dans på altan med även levande musik. Dick på dragspel och Jan Löwgren på kontrabas samt Lars Åhlander på gitarr och senare till Rolf Nordmans ”bergsprängare”

Apropå musik: vi i  OBF har alltid varit glada i att sjunga.  Rolf Nordman med gitarr var den huvudsakliga motorn och den givne allsångsledaren när detta skrän och rop i olika tonhöjder skulle ske. Han försåg  oss med texthäften med glada visor av alla slag. Många av visorna med egen gjord text. Siw Strömbäck tyckte ibland att visorna var lite mossiga. Hon ville ha mera Eros Ramazotti och den sorten, men blev alltid nedröstad.

Vi i tävlings-seglarsektionen har även anordnat eskaderseglingar. 1992 seglade vi en vecka via Fjärdlång, Bullerö, Sandhamn, Stora Nassa och  Jolpan in till Wasahamnen och med stor avslutningsfest på restaurang Tyrol på Gröna Lund. Varje morgon hade vi gympa i land på någon lämplig plats. Idén till detta var Inger Malms.  Tages, Inger tog hand om själva utförandet och  såg till att alla var tillräckligt varma efter denna pärs. Varje kväll var det utslagstävlan i luffarschack (tre set)  med grande finale på Tyrol.  Birgitta Johansson fick då Champagnesegerbucklan. Vi i eskadern höll på god marin etikett, så varje afton kl 2100 blåstes det över med båtsmanspipa för halande av flagga och gös. Detta skedde under befäl av Kommendoren för eskadern Dick Malm, som i övrigt var befriad från alla övriga ansträngningar som gympa etc. Vi var väl utrustade i eskadern. Egen frisör, IngerMalm. Egen fisk och rökeriexpert, Tage Jansson. Egen orkester, så det var allsång och musik varje kväll.

Något år senare var Stig Andersson kommendor för en eskader bestående av 3 segelbåtar och 2 motorbåtar  med slutmål  Östra hamnen i Mariehamn på Åland.

En båtklubb som denna har haft och har fortfarande sina profiler.  Många kanske minns Hans ”gubben” Hansson med sin  krokiga pipa, sin segelbåt Draken och senare lilla Trollet.  Han brukade även ibland bjuda på något obestämt att dricka i ruffen på sin båt i en liten flaska märkt gift, och som vi aldrig fick reda på vad det egentligen var för något i den.

”Stora Bullret” Börje Ståhlberg, Inez, som var slipbas på den tiden då båtarna var hanterbara bör också nämnas. Med sin röst behövde man aldrig fråga om vad han sa.  Många minns säkert. ”Åt land med båten” och löven föll av träden.

Sture Ejerstedt, Anders Utter, Torbjörn och Ewa Löwgren, Kjell Åke och Britta Söderholm.  Olle Källman, Ove och Ingrid Nyström. Namn, namn,  Ja, ja, alla dessa plus alla andra har de storys ifrån vår kära båtklubb som de skulle  kunna berätta om, och de skulle kunna fylla åtskilliga A4 sidor med dessa men, tider förändras. As Time goes bye.  Nu har segling blivit en av alla andra aktiviteter såsom golf, tennis, ridsport etc. Båtarna har förändrat karaktär. Vega, IF och Maxi 77 var då stora båtar. Nu får de plats på fördäck på dagens båtar som leksak till barnen ombord.

På ”vår” tid var detta med båt det  mest rådande intresset och det skapade en samhörighetskänsla och ett stort socialt liv som till stor del gått förlorat tyvärr. Hoppas att jag har fel och att intresset  för allt detta återkommer igen.

I skrivandets  stund i juni 2009 fick jag höra att de skulle onsdagssegla igen.  Hjulet har gått ett varv.

Vid pennorna:
Jan Löwgren, f d ordförande och Dick Malm, f d kassör, f d vice ordförande, f d tävlingsledare samt  Hedersmedlem och Hedersledamot.

Anm.  Skidtävling i OBF i midsommartid. bl.a.  görs på följande sätt:
Tag 2 st plankor c:a 3mtr långa. Spika fast några snören på lämpligt avstånd från varandra så att 4-5 par får plats att sticka in fötterna i denna ögla. Gör stavar till samtliga. Start linje: enslinje vid pumpens hus och målgång vid trappen till klubbhuset. Specialpris i denna tävling är att BADA.

Ett svar till “Seglarsektionens tillkomst och historia”

  1. Vilken trevlig berättelse, där jag väl känner igen andan från mina dryga 20 år som medlem i OBF, varav större delen som kassör. Min goda vän Jan Löwgren är sorgligt nog inte längre med oss. Jag saknar honom på många sätt. Hans intresse och entusiasm för de veckovist återkommande klubbseglingarna var obeskrivlig. Som mycket skicklig basist var det ett lyft för oss när han hade möjlighet att vikariera i storbandet. Genom gemensamt intresse i jazzmusiken hade Jan en speciell plats i mitt minne. Men där ryms många fler av klubbens medlemmar, exempelvis Malmsgrabben med sitt goda humör och sitt dragspel. Grabb då ja, men även han börjar väl uppnå respektabel ålder.
    Och många många fler goda, trevliga medlemmar har jag ansiktena i minnesbehåll, medan namnen försvunnit i glömskan. Jag gläder mig att den goda andan tycks bestå, liksom naturligtvis intresset för skärgården och båtliv. Segling i november. Det låter tufft. Det var inget för oss under min tid.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*